Smittämne, symtom och behandling
Bältros (herpes zoster) är en infektionssjukdom som orsakas av vattkoppsvirus (varicella zoster-virus) som ”övervintrat” i en nervknuta längs ryggmärgen och sedan aktiverats.
Efter en vattkoppsinfektion (ofta i barndomen) blir man livslång bärare av viruset i nervknutorna längs ryggraden, där viruset hålls vilande av kroppens immunförsvar. Om detta sviktar så kan viruset i en av nervknutorna börja föröka sig igen och vandra ut längs den nerv som försörjs av nervknutan.
Sjukdomen yttrar sig som en smärtsam hudinfektion med grupperade vattenkoppsliknande blåsor på en rodnad, ganska skarpt avgränsad hudyta, som motsvarar utbredningsområdet för den nervbana från vilken viruset aktiverats. Utbredningen på bålen är ofta ensidig och bandformad, därav namnet bältros.
Bältros börjar ofta med smärta och stickningar i det drabbade hudområdet. Efter några dagar blir huden rodna med små vätskefyllda blåsor. Efter en tid torkar blåsorna in och det bildas sårskorpor som ibland kan ge ärrbildningar efter att de läkt ut.
Vanligen försvinner utslagen efter två till tre veckor, men särskilt hos äldre människor kvarstår ibland en nervsmärta (post-herpetisk neuralgi – PHN) i det drabbade hudområdet under lång tid (veckor till månader). Smärtan kan vara svårbehandlad och mycket intensiv, till den grad att sjukdomen ibland gått under namnet ”helveteseld”.
Någon gång kan bältros förekomma med smärtor men utan utslag eller blåsor, vilket kan göra den svår att diagnosticera. När bältros uppstår i ansiktet påverkas ibland även ansiktsnerven med ensidig hörselnedsättning eller ansiktsförlamning. Bältros kan också sätta sig i ögat med synpåverkan.
Bältros kan behandlas med antivirala läkemedel, som fungerar bättre ju tidigare man påbörjar behandlingen. Behandling är främst motiverad hos personer över 50 år eller personer med nedsatt immunförsvar oavsett ålder. Ansiktsbältros ska alltid behandlas. Tidigt insatt behandling minskar risken för senare smärttillstånd.
Smittvägar
Bältros uppkommer alltid från virus som man själv haft i kroppen, men kontakt med virus från blåsorna hos en person med bältros kan smitta andra med vattkoppor (om de är ovaccinerade eller inte tidigare haft vattkoppor). Bältros är dock mycket mindre smittsamt än vattkoppor som sprids via luften.
Förekomst
Bältros förekommer i hela världen, och mer än var femte person drabbas någon gång under livet. Alla som haft vattkoppor tidigare i livet kan drabbas, men vanligen sker detta först efter 50 års ålder. Risken ökar därefter med åldern.
Vem är i riskzonen?
Personer som av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar (p.g.a. ålder, sjukdom eller läkemedel), eller är nedgången av annan anledning löper en ökad risk att insjukna med bältros.
Hur man skyddar sig
Det går att vaccinera sig mot bältros.
Vaccin mot bältros
I Sverige finns det två vacciner mot bältros.
Det nyare vaccinet, Shingrix®, kom ut på marknaden våren 2020. Det består av delar av virusets kapsel, och ges i två doser med två (upp till sex) månaders mellanrum. Efter andra dosen erhåller man ett 90% skydd mot bältros oavsett ålder. Skyddet mot bältros är mycket långvarigt och det är fortfarande oklart om det kommer att behövas en påfyllnadsdos. För information om biverkningar, se FASS.
För att förhindra upprepade episoder kan Shingrix® även ges till personer som redan haft bältros. Genomgången infektion ger dock en viss immunitet, så man kan gärna vänta minst ett år efter infektion innan man vaccinerar sig (upp till fem år om man i övrigt är frisk).
Det äldre av vaccinen, Zostavax®, har funnits i Sverige sedan 2013. Detta vaccin innehåller levande försvagat vattkoppsvirus, och ges som engångsdos. Skyddseffekten av Zostavax® är lägre: 50 % skydd mot infektion och 67% skydd mot långvarig smärta, med lägre skydd hos personer över 70 år. Efter 8 år är skyddseffekten mycket begränsad. Vid behov av påfyllnad bör man i första hand byta till Shingrix®, som då måste ges med två doser. För information om biverkningar, se FASS.
Vilka bör vaccineras
Vaccin mot bältros kan ges till personer som är över 50 år och ger skydd mot både bältros och de efterföljande smärtorna. Shingrix® är även godkänt för vaccination av personer över 18 år med ökad risk för bältros.
Vaccination kan vara motiverad för personer med ökad risk för bältros och smärttillstånd, antingen p.g.a. ålder eller andra riskfaktorer. Om du är osäker om din egen risk så diskutera gärna med din läkare.
Vilka bör inte vaccineras
Vaccinerna ska inte ges till personer som tidigare reagerat med allvarlig allergisk reaktion mot någon beståndsdel i vaccinet.
Zostavax® ska inte heller ges till personer med allvarlig immunbrist, personer som tar läkemedel som kan sätta ner immunförsvaret, till gravida eller till personer med aktiv obehandlad tuberkulos
Vid hög feber bör man uppskjuta vaccination.
Om du tidigare har reagerat med allvarlig allergisk reaktion mot detta vaccin eller någon av komponenterna i det bör du inte vaccineras.
Vaccination ska skjutas upp om du har en akut infektionssjukdom med hög feber.
Graviditet och amning
Zostavax® ska inte ges till gravida eller om man avser att bli gravid inom en månad efter vaccination.
Aktuella utbrott
Uppdatering mars 2024: Det pågår f.n. utbrott av XX i YY. Se mer på vår utbrottssida i EpiNytt.