Smittämne, symtom och behandling
Denguefeber är en tropisk myggöverförd febersjukdom som finns i ett 1oo-tal länder över hela världen. Sjukdomen orsakas av denguevirus, som finns fyra s.k. serotyper: DEN-1, DEN-2, DEN-3 och DEN-4. Viruset är nära släkt med de virus som orsakar gula febern, japansk encefalit och zika.
Inkubationstiden (tid mellan smittillfälle och första symtomen) är 5–10 dagar. Hos en person insjuknar med denguefeber för första gången är symtomen ofta relativt milda och övergående med feber, huvudvärk, led- och muskelvärk, förstorade lymfkörtlar och mässlingsliknande hudutslag . Tre utav fyra smittade får mycket lindriga eller inga symtom alls.
Ibland kan led- och muskelvärken vara mycket svår (”break bone fever”). Patienter med denguefeber kan också utveckla hjärtmuskelinflammation (myokardit) och hjärninflammation (encefalit).
Infektion med en typ ger vanligtvis livslång immunitet mot den typen, men endast kortvarig immunitet mot de andra typerna. I området där sjukdomen uppträder förekommer alla serotyper. Därför kan samma person få dengue flera gånger under sitt liv.
I en liten del av fallen utvecklas sjukdomen till en svår dengue blödarfeber med lågt antal blodplättar och blödningar, eller till ett livshotande dengue shocksyndrom (DSS) med lågt blodtryck och svår allmänpåverkan. Detta sker framför allt om man tidigare varit infekterad med en annan serotyp, eller vid en förstagångs-infektion hos barn under ett år vars mamma tidigare haft dengue.
Det finns ingen medicin mot denguefeber, utan man behandlar de olika symtomen.
Diagnosen av en akut infektion ställs med ett s.k. PCR-test som kan påvisa även mycket små virusmängder i blodet. Ett alternativ i senare sjukdomsskede är att påvisa antikroppar i blodet. Antikroppstestet kan också avgöra om det är en första eller förnyad infektion.
Smittspridning
Denguefeber smittar genom stick av gula febernmyggan (Aedes aegypti) eller den asiatiska tigermyggan (Aedes albopictus), och ett enda stick kan leda till en infektion. . Dessa myggor lever vanligtvis mellan breddgraderna 35° norr och 35° söder under en höjd av 1000 m. Myggorna biter huvudsakligen under dagen. På senare år har dock Aedes albopictus också börjat sprida sig i södra och mellersta Europa, och man är rädd att klimatförändringarna kan göra så att sjukdomen etablerar sig också i Europa.
Aedes-myggorna är anpassade till att leva nära människor och föredrar att lägga ägg i stillastående vattensamlingar, såsom dammar, diken och kanaler, men också i blomkrukor och regnfyllda bildäck, konservburkar eller andra möjliga vattenbehållare utomhus.
Det har också rapporterats mor-barn-smitta om mamman insjuknar under graviditeten.
Förekomst
Dengue är den mest spridda av alla myggöverförda virussjukdomar och varje år smittas mer än 500 miljoner människor, varav minst 100 miljoner med symtomgivande sjukdom. Detta är en tiofaldig ökning på drygt 20 år, och fram till covid-19-pandemin var dengue den infektionssjukdom i världen som ökade snabbast.
Denguevirus cirkulerar i cirka 100 länder, med en fjärdedel av jordens befolkning riskutsatt. Baserat på rapporterade fall så är risken för resenärer från Europa som åker till länder med dengue i genomsnitt cirka tre fall per 100.ooo resenärer, med stor variation mellan länderna. Störst risk rapporteras från resenärer till Sydostasien (16/100.000 resenärer) och Stilla Havsöarna (Oceanien) utom Australien och Nya Zealand (20-100/100.000 resenärer) – se karta nedan.
Då många fall inte upptäcks och rapporteras så kan man räkna med att mörkertalet är stort och den verkliga risken avsevärt högre.
Vem är i riskzonen?
Risk att bli smittad
Alla som befinner sig i områden där det finns dengue riskerar att bli smittade. Risken är störst i länder och områden med mycket smitta (antingen normalt hög förekomst eller pågående utbrott) och ökar ju längre tid man befinner sig i området (en längre vistelse men också många kortare besök).
Det spelar också stor roll hur mycket man blir utsatt för myggstick. Vistelse på landsbygd eller i stadsområden med mycket stillastående vatten, där Aedes-myggorna lätt kan föröka sig, utomhusvistelse och vistelse under tider på året med mycket mygg, ex. regnperioder ökar risken.
Risk för svår sjukdom
Vissa grupper löper större risk för svår denguefeber om de smittas. Dessa grupper inkluderar spädbarn och äldre, gravida kvinnor, överviktiga personer samt personer med vissa kroniska sjukdomar såsom diabetes mellitus, hjärtsvikt, hjärt/kärlsjukdom, lever och njursvikt eller med en ökad blödningsbenägenhet av sjukdom eller läkemedel.
Hur du skyddar dig
Personer i vissa riskgrupper, t.ex. gravida kvinnor, bör om möjligt avstå från resa till dengueområden, framför allt i högriskområden, under myggsäsong och vid pågående utbrott.
Vid vistelse i område med dengue är bästa sättet att skydda sig mot infektion ett effektivt myggskydd med täckande klädsel och myggmedel, särskilt dagtid då myggorna sticker mest. Myggskydd kan också förhindra smitta med andra sjukdomar som inte sällan finns i samma områden, såsom japansk encefalit, chikungunyafeber och malaria.
Det finns också ett nyligen godkänt vaccin för vissa särskilda riskgrupper.
Vaccin mot denguefeber
Ett nytt (levande försvagat) vaccin mot denguefeber, Qdenga® finns registrerat sedan 2023. Vaccinet skyddar mot serotyperna DENV-1, -2, -3 och -4.
Vilka bör vaccineras
Ett tidigare vaccin, Dengvaxia®, används inte längre i Sverige då det visade sig öka risken för svår dengue hos vuxna som inte tidigare varit smittade med sjukdomen (på samma sätt som kan ses vid återinfektion med ny typ). Detta har man inte sett hos Qdenga®, men i väntan på mer erfarenhet rekommenderas ändå en viss försiktighet
Svenska Infektionsläkarföreningen har utfärdat rekommendationer om vaccination med Qdenga® baserat på risk och nytta. Inför resa till område med risk för denguefeber (se karta ovan och angivna områden nedan) kan vaccin rekommenderas till resenärer i åldern 6–60 år som tidigare haft denguefeber.
Dessutom kan vaccin övervägas till resenärer i åldern 6–16 år som inte haft denguefeber inför en längre resa. Som längre resa räknas:
längre än 6 veckor för resa till Sydostasien
längre än 3 månader för resa till Indiska halvön och
längre än 4 månader för resa till Sydamerika (förutom Chile), Mellanamerika (inklusive Västindiska öarna), Afrika (förutom Nordafrika och Sydafrika) och Oceanien (förutom Nya Zeeland)
Dosering och biverkningar
Vaccinet ges i två doser med 3 månaders mellanrum. Om du inte hinner med detta före avresan, så diskutera olika alternativ med din läkare. Behovet av en senare påfyllnadsdos är fortfarande oklart.
Biverkningarna är ofta lindriga. Vanliga och övergående biverkningar inkluderar en lokal rodnad och ömhet på injektionsstället, muskel- och ledvärk, irritabilitet och luftvägsinfektion. För mer ovanliga biverkningar se FASS.
Vilka bör inte vaccineras
Vaccin ska ej ges till resenärer äldre än 60 år i väntan på mer kunskap. Vaccinet ska inte heller ges till personer med nedsatt immunförsvar p.g.a. sjukdom eller mediciner eller till personer som tidigare har reagerat med svår allergi mot detta vaccin eller någon av komponenterna i det.
Vaccination ska skjutas upp vid pågående akut infektionssjukdom med hög feber. Mindre förkylningssymtom är ingen anledning att skjuta på vaccinationen.
Graviditet och amning
I avvaktan på mer erfarenhet av vaccinet bör kvinnor undvika graviditet under minst en månad efter vaccinationen. Det är förenat med risker både för kvinnan och barnet att vistas i tropiska områden med förekomst av dengue.
Det är inte känt om Qdenga® utsöndras i bröstmjölk, och en risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ammande kvinnor ska därför inte vaccineras med Qdenga®.
Aktuella utbrott
Uppdatering februari 2024: Under 2023 har pågående smittspridning i kombination med nya utbrott resulterat i en historisk topp på över fem miljoner fall. Länder med rapporterad smittspridning under 2023 visas i kartan nedan (källa WHO).
Uppdatering 28 februari 2024: Det pågår f.n. utbrott av dengue i Peru. Se mer på vår utbrottssida i EpiNytt.