Smittämne, symtom och behandling
Hepatit A är en akut leverinfektion orsakat av hepatit A-virus. Hepatit A-virus finns i avföring och blod hos personer med akut sjukdom. Människor som är infekterade med hepatit A-virus kan sprida det till andra. När infektionen läkt ut är man inte längre bärare av viruset.
Inkubationstiden är 2–7 veckor (genomsnitt 28 dagar). Därefter kan symtom uppträda plötsligt och kan inkludera feber, trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, buksmärtor, mörk urin, diarré, lerfärgad avföring, ledvärk och gulfärgning av hud och ögon (gulsot).
De flesta äldre barn och vuxna som får hepatit A mår illa i flera veckor, men blir oftast friska och får ingen bestående leverskada. Barn yngre än sex år har vanligtvis inga symtom.
I sällsynta fall kan hepatit A leda till leversvikt och död. Detta är vanligare hos äldre människor och personer med andra samtidiga leversjukdomar.
Det finns inte någon specifik behandling mot hepatit A, utan man behandlar symtomen.
Smittvägar
Du kan bli smittad av hepatit A-virus om du:
- Intar mat eller dryck drycker som är förorenade med hepatit A-virus
- Rör vid föremål med viruset på och sedan stoppar fingrarna i munnen
- Har nära, personlig kontakt med en smittad person, som att ta hand om dem
- Har sex med en smittad person
Förekomst
Hepatit A är en vanlig sjukdom i länder över hela världen. Alla som inte har vaccinerats eller haft hepatit A-infektion tidigare kan bli smittade.
- Hög förekomst: Delar av Afrika och Asien.
- Medelhög förekomst: Delar av Asien, Mellan- och Sydamerika, Östeuropa inkl. EU-länderna Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Slovenien och Ungern.
- Låg förekomst: Nord-, Väst- och Mellaneuropa, Nordamerika, Australien, Nya Zealand, Japan och Taiwan
Under 10-årsperioden 2014–2023 rapporterades 872 fall av hepatit A till Folkhälsomyndigheten. Av dessa var mer än hälften utlandssmittade. De tio vanligaste smittländerna var: Indien (21 fall), Afghanistan (19 fall), Turkiet (19 fall), Marocko (16 fall), Spanien (12 fall), Etiopien (10 fall), Tyskland (8 fall), samt Eritrea, Kenya och Thailand (vardera 7 fall). Det låga antalet fall beror både på att smittrisken minskat i många länder och att flertalet resenärer till riskländerna är vaccinerade.
Vem är i riskzonen?
Störst är infektionsrisken för dem som bor i eller besöker landsbygdsområden eller som ofta äter eller dricker på matställen med dålig hygien. I länder med hög förekomst är det dock inte ovanligt att bli smittad även om man bor i stadsområden, turistanläggningar eller lyxhotell, tvättar händerna regelbundet och är noggrann med vad man äter och dricker. Livsmedelsutbrott förekommer också i länder med hög hygienisk standard.
En särskilt riskutsatt grupp är personer med rötter i länder med hög förekomst som reser för att hälsa på släkt och vänner.
Multinationella utbrott av hepatit A bland män som har sex med män (MSM) har beskrivits även inom EU.
Hepatit A är vanligt i områden med dålig sanitet och begränsad tillgång till rent vatten. I områden med hög förekomst (t.ex. delar av Afrika och Asien) har en stor andel av den vuxna befolkningen blivit infekterade redan som barn. Immuniteten i befolkningen är då hög och utbrott ovanliga.
I områden med medelhög förekomst (t.ex. Central- och Sydamerika, Östeuropa, delar av Asien) är barnsmitta mindre vanlig, fler ungdomar och vuxna är då mottagliga för infektion och utbrott är mer sannolikt.
I områden med låg förekomst (t.ex. Västeuropa, USA) är infektion mindre vanligt, men sjukdom förekommer bland människor i högriskgrupper och ibland som livsmedelsutbrott i hela samhället.
Vaccin mot hepatit A
Det finns tre vacciner specifikt mot Hepatit A på den svenska marknaden: Avaxim®, Havrix® och Vaqta®, vilka alla är likvärdiga.
Dessutom finns två kombinationsvacciner som ger skydd mot både hepatit A och hepatit B: Ambirix® och Twinrix®
Vilka bör vaccineras
Att bli vaccinerad är det bästa sättet att skydda sig mot hepatit A. Hepatit A-vaccinet är mycket effektivt. Vaccinet rekommenderas för internationella resenärer som är 1 år eller äldre och som reser till länder med medelhög eller hög förekomst av hepatit A.
Dosering
Hepatit A-vaccin ges med en grunddos helst 3-4 veckor före avresan för ett fullgott skydd, men annars så tidigt som möjligt innan resan. Om man är nära avresedatum till ett område med hög förekomst kan hepatit A-vaccin och immunglobulin ges samtidigt men i olika armar.
För ett mycket långvarigt skydd ges en boosterdos efter 6-12 månader. Boosterdosen kan ges upp till 5 år efter första dosen utan att en ny grunddos behöver ges. Skyddseffekten efter boosterdos beräknas vara mycket långvarig, sannolikt minst 25 år, men kan vara kortare hos personer med nedsatt immunförsvar.
Resenärer som är allergiska mot en vaccinkomponent eller som är 6 månader gamla eller yngre bör få en engångsdos av immunglobulin, vilket ger effektivt skydd i upp till 2 månader beroende på vilken dos som ges.
För spädbarn 6 till 12 månader är data om säkerhet och effekt fortfarande begränsad och bedömningen om barnet ska vaccineras eller få immunglobulin bör diskuteras med läkare utifrån resmål och reslängd. Om barnet vaccineras räknas denna dos inte in i den rutinmässiga 2-dosserien.
Ytterligare skydd mot hepatit B kan ges med kombinationsvaccinet hepatit A och hepatit B, även detta vaccin med en grunddos och en boosterdos efter 6-12 månader.
Vilka bör inte vaccineras
Personer som har reagerat med svår allergi mot detta vaccin eller någon av komponenterna i det bör inte vaccineras. Vaccination ska skjutas upp om man har en akut infektionssjukdom med hög feber.
Graviditet och amning
Risken för fosterskador bedöms vara försumbar, men då data om vaccination av gravida fortfarande är begränsad bör gravida endast vaccineras i högrisksituationer efter diskussion med läkare.